karlkvist.blogg.se

 

Det var en gång, för inte alls så länge sedan i staden där jag bor, som en liten pojk skulle lära sig att stå på händerna. Synen för pojken blev mycket omvänd då han fann att när han stod på händerna var allting upp och ner. Detta roade pojken något fruktansvärt och med rumpan bar gick han sin väg ner på stan på händerna och träffade där en gubbe som sa: "Varför går du här naken på händerna?" varpå den lilla pojken svarade: "För att jag kan det."

 

Aldrig hade mannen blivit tilltalad med denna ton, så han vände sig raskt om och gick sin väg. Pojken sneglade bort mot den upp och ner vända mannen och tänkte att om han också någon gång skulle vara upp och ner, så skulle han då vara mycket snällare än den där gubben.

slut.

Jag har ingen aning om hur ni ser på mig, men jag ser mig som en elegant, otroligt välbyggd, sexig pojk. Ni kanske inte förstår vad jag menar, men jag kan sammanfatta det hela genom att kopiera det som står som "Om dig" på min egna lilla facebook-sida: Snyggast. Bäst. Vackrast. Generös. Begåvad. Intelligent. Djupa ögon. Mörk röst. Sexig. Rolig. Attraktiv. 
Förkortat: Perfekt.

Nu kanske ni tänker: 'nej fy usch blä vilken oerhört otrolig självkänsla denna pojken har!', och ja, tänk för att jag har det. Asshole.

För att ge grund på detta väldigt självinriktade inlägg skall jag beskriva ett ögonblick i mitt liv, endast 3 dagar sedan, som jag håller varmt om hjärtat.

Den 29 Augusti 2012, runt klockan åtta en mycket trevlig, lagom varm sommarkväll, cyklade Herr Karlkvist längs med de inte alltför överdrivet mysiga gatorna i Vetlanda. Hans bruna hår fladdrade vackert i vinden medan han med sina fasta, välbyggda lår trampade alldeles perfekt på pedalerna. Att gå miste om den underbara synen skrevs den dagen in som en synd i biblen. Folk hukade sig till och med på knä i tårar av att ha bevittnat detta ögonblick. Det var så vackert. Så underbart.

Ur ingenstans, men ändå från en mun, hördes dessa ord från två lite smått berusade kvinnor vina genom den bedårande atomsfären: 'Såg du han eller? Han var ju fan assnygg!' 

Ett rus for genom kroppen på den man dömd till att vara vacker. Han kände glädjen froda inom sig likt en tonårspojke som vet att han för första gången kommer att få till det. Hade man kunnat ta på detta ögonblick hade det varit i klass med att suga på Emma Watsons tuttar... allt var bara för perfekt. 
Men ödmjuk som Herr Karlkvist nu faktiskt är så ville han inte sabotera alla andra pojkars chanser att någonsin få ligga i denna värld, så han vände sig endast om, log lite snällt, och cyklade vidare mot horisonten.

 

Att flickorna blivit förälskade var ett uppenbart faktum, och var man som fanns på plats kände sig olyckligt värdelösa.

MvH. Skönheten själv.

Placera aldrig ett glas vatten så att du kan nå det av en olyckshändelse när du raskt ställer dig upp från sängen. Glas kommer gå sönder. Jag minns hur jag efter smällen i huvudet satte handen på det onda och bet mig i läppen. Efter det bestämde jag mig för att detta måste vara ett tecken på att jag ska gå upp, så jag ställde mig snabbare än blixten, stötte till glaset fyllt med vatten och såg på när magi inträffade. 

 

Glaset som fått en stark kraft från beröringen av mina knogar flög med en våldsam fart mot fönsterrutan där jag varje morgon stirrade ut för att se min granne ta på sig kläderna, en mycket mycket vacker syn. Vatten ven genom luften och skapade en faktiskt väldigt vacker fontän som landade på det mest olägliga stället: Min bärbara dator. Olaglig som jag likt så många andra är hade jag låtit datorn stå på för att ladda ner den mycket sevärdiga filmen The Avengers, och jag såg nu hur vatten penetrerade sig igenom skalet på datorn ner i kretskortet och skadade allt det kom åt. En eld uppstod, och så även paniken. 

 

För att vara ärlig var det ändå en glädje att se på hur mitt glas som nyss flugit genom luften nu landade helt perfekt stående med det mesta vattnen kvar i sig, ganska otroligt om du frågar mig, men det förändrar inte det faktum att datorn stod i lågor. Jag agerade snabbt, och agerade gjorde jag. Utan att tänka greppade jag tag i datorn och kastade den mot fönstret, hörde ett kras och såg på hur mitt liv det senaste året brann upp. En tår föll för den fallna hjälten, sedan tog jag glaset och drack upp vattnet. Det smakade riktigt illa. 

 

Dagen som inleds med otur börjar ju klassiskt med ett slag i knoppen, och mycket riktigt så var det huvudet jag slog i. Pang sa det, ont gjorde det. Vad hände kanske ni undrar? 

Jo jag drömde en så fin dröm om att jag låg och kelade med min älskade älskling, ni vet pusspuss kramkram. Det var helt perfekt och underbart ända tills dess att en stor svart orm kom och slukade hela kvinnan jämte mig. Jag stirrade in i vitögat på den nu oranga ormen och frågade den vad den hade för sig, för såhär beter man sig då verkligen inte.

 

Det visade sig att ormen var väldigt deprimerad över sitt liv och sa att en gång för ett par veckor sedan hade hon träffat den perfekta mannen i sitt liv, men att vid den underbara stunden som vi så vackert kallar sex hade en hök kommit förbi och tagit hanen. Honan som så länge velat få barn hade gått in i depression och visste inte vad hon skulle ta sig till. Länge hade hon letat efter något att ersätta känslan att ha någon nära, om bara så för en sekund, och det var i detta sökande hon av en slump hamnade i mitt rum. 

Under min vackra vångingssäng låg hon, i väntan på att finna meningen med livet. Tre dagar gick det, sedan fyra, och innan hon visste ordet av hade hon varit där i fem. Det var då min älskade älskling besökte mig. 

 

Nu tror ni säkert att ormen tänkte: 'Nej fy, en sån där lite fjolla ska inte få sätta tänderna i den snygga personen som äger denna säng jag ligger under, jag skall då se till att hon allt blir uppäten', men så var inte fallit. Ormen var bara hungrig. På grund av detta åt hon upp min älskade älskling, men vet ni vad? Efter denna berörande historia kunde jag inte låta bli att gråta, jag brydde mig inte ens om att min älskade älskling skrek 'HJÄLP' inifrån ormen, jag ville bara dämpa ormens behov av kärlek. Så jag satte henne. 

 

Efter ett par lyckliga dagar tillsammans och min älskade älskling helt nersmält i ormens nu smala mage så spydde ormen och vi undrade vad som stod på. Vi misstänkte att ormen blivit gravid och mycket riktigt, det var hon. Relativt panikslagen blev jag utav detta och visste inte vad jag skulle ta mig till, jag skrek: 'ABORT' men hon skrek: 'JAG HAR JU ALLTID VELAT HA BARN'. Efter många om och men bestämde vi oss för att faktiskt behålla barnet, då hon sa det mest hemska en kvinna kan säga: 'Det är inte ett barn, det är fem.' 

 

Skräckslagen vaknade jag och slog huvudet i sängen över mig, för som ni minns, om ni inte är tröga, så sov jag i en våningssäng. 

 

Tja!